Varför är inte diagnosen det viktigaste?

En kvinna anteckningar på ett möte
Foto av Startup Stock Photos på Pexels.com

En diagnos

Vi får ibland frågan; ”Finns det någon diagnos?”, när vi sitter i olika möten och pratar kring en enskild elev. Ibland finns det en diagnos, och ibland inte, men för oss kan det ibland kännas kluvet att lyfta fram en ev. diagnos, eftersom det så sällan är det som är avgörande för att våra insatser ska lyckas eller inte.

” Adhd diagnosen, precis som andra psykiatriska diagnoser, är i grunden en beskrivning av en mängd olika symtom, beteenden och svårigheter i en människas liv.
Det finns inga blodprover, röntgenundersökningar eller tester som entydigt visar att du har adhd eller inte. När det gäller adhd så talar vi om att man har svårigheter inom två kärnområden; ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet.
För att som barn diagnosticeras med adhd ska man ha minst sex av nio kriterier inom ett eller båda av dessa områden. Den som är matematiskt begåvad kan räkna ut att genom att kombinera dessa 18 kriterier på olika sätt får man 43 894 085 760 sätt som adhd kan yttra sig på hos en unik individ.
Så om du berättar för mig att du har adhd så vet jag mycket långt ifrån allt om dig.”
(Från Boken ”ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna” av Lotta Borg Skoglund)

För diagnosen AST (autism) gäller samma sak; en beskrivning av olika symtom, beteenden och svårigheter under en människas liv ska ”prickas av” i en lista inom områden som kan vara påverkade om du har autism. Inom AST (autismspektrat) graderas även svårigheterna enligt en skala 1-3, som ska visa hur mycket stöd personen behöver och det finns även tillägg som tex AST med IF (intellektuell funktionsnedssättning) eller AST med språkliga svårigheter. Så genom att kombinera alla olika kriterier så kommer man även i AST-diagnosen upp i miljontals olika sätt som autism kan yttra sig på.

Diagnosen bestämmer inte vem du är

Vi som arbetar i resursteamet för elever med problematisk skolfrånvaro har fortbildning och fördjupade kunskaper inom både ADHD och autism, så för oss är detta en självklarhet. Du är inte din diagnos och diagnosen gör inte att vi vet allt om dig.

Diagnoserna kan ge oss en ledtråd om vilken typ av svårigheter en elev kan ha och inom vilka områden en elev kan behöva hjälp och stöd.
I vårt arbete så är en fördjupad kartläggning en självklarhet, vi måste ta reda på så mycket vi bara kan om den person vi vill försöka hjälpa och vi lägger därför ganska snabbt en ev. diagnos åt sidan eftersom vi måste gräva mycket djupare än så. Vissa elever har redan en diagnos när vi börjar kartlägga, andra har det inte och några får sin diagnos under tiden som vi gör vår kartläggning. För oss spelar det inte så stor roll, vi behöver ändå ta redan på så mycket mer än detta. Om en diagnos kan kombineras på över 40 miljoner olika sätt så säger den egentligen väldigt lite om den människa du har framför dig och mycket lite om vilket stöd just hen behöver för att utvecklas, lära och må bra.

En av flera bitar

Det som diagnoserna hjälper oss med i vårt arbete, det är att öka förståelsen och kunskapen om att, varför och hur man bättre kan utforma de olika lärmiljöerna i skolan. De allra flesta har hört talas om diagnoser som adhd och autism, och de allra flesta vet att om man har dessa diagnoser så funkar inte alltid det som känns som ”det vanliga sättet” utan det behövs ibland ett annat sätt att planera och göra saker på. Detta innebär att en diagnos kan skapa en ingång till att prata om hur vi kan skapa en bättre skola för alla.
Idag vet de allra flesta pedagoger att de undervisar grupper där det finns elever med olika diagnoser tex. Adhd, autism och språkliga svårigheter. De flesta lärare vet att de enligt lag måste ge stöd och hjälp åt dessa elever och de flesta lärare är engagerade och bekymrade över hur de ska kunna få till detta på ett bra sätt.

Förbättra för eleven, förbättrar för gruppen

När vi återkopplar våra kartläggningar förklarar vi för undervisande lärare vilket stöd just den enskilde eleven behöver ha för att skolan ska fungera. Då blir det ofta tydligt för både elev och lärare vad som redan fungerar och vad som behöver förändras.
Genom att vi förklarar hur man kan utforma lektioner, arbetsuppgifter och aktiviteter på gruppnivå (istället för att ”bara” göra enskilda anpassningar), så kan man öka tydligheten, begripligheten och meningsfullheten för hela gruppen. Det hjälper eleven i behov tillbaka till en fungerande skolgång, men förbättrar även lärmiljöerna för samtliga elever i gruppen.

Men, för oss är det viktigt att lyfta fram att bara för att vi/du har mött/undervisat/stöttat en elev med tex. adhd- diagnos, så innebär inte detta att vi/du vet hur du ska möta och bemöta alla elever med denna diagnos. 40 miljoner olika sätt är många, och utöver det så bär vi alla på unika kombinationer av kunskaper och erfarenheter. Vårt alldeles egna sätt att ta in och bearbeta information färgas av den stund vi befinner oss i. Därför behöver vi alltid ta reda på så mycket vi kan om eleven vi har framför oss just nu. När den stora bilden syns kan vi försöka fundera ut hur vi bäst kan hjälpa just den enskilda individen att lyckas i skolan.

 

Lag kring frånvaro/närvaro från 22 April -20

ABC skrivet på en svart tavla med böcker på ett bord framför
Foto av Pixabay på Pexels.com

Lag och inte rekommendation

Det allmänna rådet för arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan upphävdes den 22 april 2020 och är ersatt med en lag. Denna ändring har kommit lite i skymundan, då lagen om skolstängning (pga Corona) kom ungefär samtidigt. Att prata regler kring skolfrånvaro just nu i dessa tider kan kännas lite märkligt, men det ÄR viktigt att prata skolfrånvaro. Skolor SKA ha koll på vilka elever som är frånvarande OCH ta reda på hur ofta, hur mycket och VARFÖR.
De flesta råden i kapitel 2, Att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro, har nu blivit reglerade i lag och är alltså inte längre bara rekommendationer.

Vad betyder detta?

För vårt arbete i resursteamet så spelar regeländringen inte någon större roll. Vårt uppdrag är att arbeta med elever med problematisk skolfrånvaro och då är utredning/kartläggning och åtgärder (ge eleven stöd att få en fungerande skolgång) det vi arbetar med.

För arbetet på skolan betyder detta att det nu finns en lag som säger att det måste finnas fungerande rutiner för hur skolan arbetar för att eleverna närvarar i skolan.

I planen ska det stå när och hur man regelbundet ser över vilka elever som har skolfrånvaro och det ska finnas en planering för vad skolan ska göra om man upptäcker att en elev inte kommer till skolan som hen ska.

Motverka frånvaro

Det viktigaste arbetet kring skolfrånvaro/närvaro, är det förebyggande arbetet. Dvs. arbetet med att skapa en skola där alla elever trivs, känner sig trygga, sedda och bekräftade. Samt att varje elev får det som behövs för att utvecklas och kunna lära sig så mycket så att hen når skolans mål.
Samverkan och samarbete mellan hem-skola och andra aktörer som tex. BUP och socialtjänst är viktiga pusselbitar i detta arbete.

På Skolverkets webbplats finns stöd för arbetet med att öka elevernas närvaro och minska elevernas frånvaro;

Skolverket: Främja närvaro och förebygga frånvaro 

Att se helheten

Den här filmen är framtagen av Skolnärvaro projektet i Karlstad kommun.

Vi tycker att den på ett bra sätt visar varför vi tittar på så många olika saker, och letar svar på många olika frågor när vi gör kartläggningar kring de elever vi arbetar med.
Det är viktigt att få en så heltäckande bild som möjligt för att förstå vilka förutsättningar och behov som finns, innan vi går in och försöker hjälpa och ge stöd.

YouTube: Skolnärvomodellen

Harry Potter Studios för ALLA

På tal om det där om att utforma för ALLA, så att ALLA kan vara med.

På februarilovet var jag med dottern i England för att besöka ett av våra favoritställen; platsen där Harry Potter ”bor”. Vi är båda Harry Potter fans och har varit och besökt denna filminspelningsstudio/museum tidigare. Det är ett helt fantastiskt ställe och vi tillbringade tio härliga timmar i denna värld av Trolldom och häxkonst.

Starten genom den stora dörren på Harry Potter Studios med fem barn som öppnar den

Och…
Det som gör att specialpedagoghjärtat slår extra volter av lycka (och varför jag vill lyfta fram det på denna sida), är hur fantastiskt fint ”någon” tänkt till på detta ställe så att ALLA ska kunna vara med och vara här.
Tänk om vi på riktigt skulle utforma alla barn- och ungdomsaktiviteter på detta sätt; ett upplägg som är *Bra för alla, dåligt för ingen och helt nödvändigt för vissa*
Med tydlighet, framförhållning, begriplighet, omtanke, respekt och medkänsla i hela upplägget. 

För det första så finns tydlig lättillgänglig information så att allt kan förberedas på bästa sätt efter just era/dina/ditt barns förutsättningar och behov, så bra!

En man och en flicka på väg in i Harrys hus på Private Drive

Det måste vara så skönt för alla som behöver allt detta för att det ska fungera. Bilder som visar och förklarar, både hur det ser ut, hur det går till och hur du kan få hjälp om det behövs.
Dessutom finns det gott om vänlig personal som bemöter alla barn (och vuxna) med oändligt tålamod och stora leenden, trots att de säkert svarat på samma fråga hundra gånger redan. Jag såg flera exempel på hur lättade föräldrars axlar sjönk ner när ivriga/oroliga/uppskruvade barns uppmärksamhet fångades in mjukt och vänligt och riktades åt ”rätt håll”. Undrar om all personal på detta ställe fått utbildning i lågaffektivt bemötande? För så såg det ut.

Tydlighet för alla, tillgänglighetstänk, naturliga pauser och ”inbyggd” rörelse samt närvarande vuxna som kan ge stöd när det känns jobbigt. Så kan vi tillsammans skapa en skola där alla elever kan vara med. Precis som på detta ställe. Japp här pågick aktiv inlärning, fascinerat lyssnande på vuxna som berättade och förklarade. Eget dokumenterande och utveckling av språk, inhämtning av kunskaper och utveckling av sociala färdigheter.
Precis som det borde vara för alla i skolan.

Harry Potter halsduk och glasögon på ett bord
Foto av Vinuedcius Vieira Fotografia

WB Studio: Startsida – klicka på Planera ditt besök

WB Studio: Autism guide (PDF) – (spoileralert om du tänkt åka hit och vill överraskas)

Foto i inlägget – privata Anna Pettersson Lindqvist (och WordPress bilder)

Hemmakämpare

Litet barn i blå tröja som är väldigt ledsen Flicka som håller händerna om huvudet och mår mycket dåligt

Hemmakämpare…

Åh, vad vi gillar detta ord!

Det beskriver så väl många av de elever vi arbetar med. 

För det handlar inte om lathet eller slöhet, det här med eleverna som stannar hemma från skolan. Dag efter dag, vecka efter vecka. Det handlar om överlevnad, om ångest och om att undvika att misslyckas igen.

Många av de elever vi arbetar med kämpar hårt och har kämpande nära och kära. Och allt de vill är att klara av att göra det där som ”alla andra” klarar av att göra.

Så att säga att vi i resursteamet för elever med problematisk skolfrånvaro jobbar med hemmakämpare, det känns mycket bättre än att förklara ”elever med problematisk skolfrånvaro” och ordet hemmasittare. 

Vad gör vi då? Vad fyller vi arbetsdagar och arbetstimmar med? Jo…

Vi bygger relation med barn och familjer som upplevt att ”alla” från skolan svikit. Vi bygger förtroende där kraven tidigare upplevts som för höga och för svåra. Vi försöker skapa tillit, bygga mod, stärka självkänsla och självförtroende där det mest finns hopplöshet, uppgivenhet och ångest. 

Vi tar små, små steg på vägar tillbaka till lärande och gemenskap. Vi balanserar på tunna sköra linor och väger noga varje ord och varje steg i varje möte.
Det är många gånger en svår och tidskrävande resa vi gör tillsammans med dessa hemmakämpar. Och det gäller att glädjas över de små ljusglimtar som finns, för bakslagen är många. 

Men vi finns där, och vi är oerhört glada över att få finnas där. För de hemmakämpande barnen, så att de slipper kämpa på egen hand och så att de inte ska hamna utanför eller känna sig bortglömda.

Varje barn som hamnar i utanförskap är ett misslyckande av samhället. Det är en personlig katastrof för barnet och barnets familj. Kostnaden för samhället att ha människor i utanförskap och psykisk ohälsa är stor. När skolgången inte fungerar och barnet inte klarar av att komma till skolan så får vi inte ge upp. Då måste vi arbeta tillsammans med barnet och barnets familj. Hitta vägen tillbaka till en vardag där gemenskap, lärande och positiv utveckling blir en naturlig del av livet – det är det vi gör på jobbet i Resursteamet för elever med problematisk skolfrånvaro.

 HD: Det allra viktigaste är att inte lägga skuld på hemmakämparna

Hemundervisning

Avstängd datorskärm på en skrivbord med böcker och en kopp thé i ett glas med handtag
Foto av Ehsan Ahmadnejad på Pexels.com

Ibland får vi frågor…

Ibland får vi i teamet frågor kring om vi kan hjälpa till med hemundervisning. Därför tänkte vi  lägga ut lite information kring detta här.

Med Hemundervisning kan man mena två olika former av undervisning;
– det ena är när föräldrar pratar om att de själva ska undervisa sina elever på annan plats än skolan (om man tex ska ut och resa jorden runt… så kan man ha hemskola/distansundervisning för sina egna barn),
– det andra är när man pratar om barn som får sin undervisning av skolans pedagoger. Men de får den hemma i sitt eget hem istället för att komma till skolan. Det vi skriver om här är det senare, när pedagoger kommer till elevens hem och undervisar där.
I skollagen kallas detta för särskild undervisning. Det är bara elever som inte kan delta i det vanliga skolarbetet under en längre tid som kan få särskild undervisning i hemmet. Anledningen är antingen på grund av sjukdom eller på grund av andra liknande skäl.

I resursteamet för elever med problematisk skolfrånvaro, så arbetar vi med barn som av olika anledningar inte klarar av att vara i skolan och följa all undervisning där. I vissa (sällsynta) fall så visar kartläggningen, att oavsett vilka anpassningar som görs eller vilket stöd som ges, så skulle eleven må sämre av att komma till skolan för att få undervisning. Anledningarna till detta kan vara många, tex. psykisk ohälsa, fysisk sjukdom eller annat.
Ibland är de elever vi träffar i behov av behandling, och har kanske det via sjukvården eller socialtjänsten. Skolan ska inte behandla elever, utan skolans uppdrag är att ge utbildning och att stödja elevens utveckling genom att samverka med t.ex. sjukvård och socialtjänst . I de fall vi ser att eleven inte kan komma till skolan för undervisning så har vi i vårt team möjlighet att ge eleven undervisning hemma. Undervisning som ges hemma ska så långt det är möjligt vara samma som den  barnets klasskamrater får på lektionerna i skolan. Målet med undervisningen vi ger hemma, är att eleven ska kunna komma tillbaka till sin klass när hen är frisk/mår tillräckligt bra. Vi arbetar alltid tillsammans med eleven och hens föräldrar för att planera framåt.

Hur ser undervisning i hemmet ut?

I de fall där vi ser att kartläggningen visar att hemundervisning kan vara vägen tillbaka till lärande och gemenskap, så tar vi upp detta till diskussion med både hem och skola. När vi lägger upp och planerar hemundervisning så sker det alltid i samarbete med elevens ordinarie ämneslärare. Vi använder oss av skolans lärplattformar och följer, så långt det är möjligt, arbetet som elevens klasskamrater gör. De elever vi arbetar med i hemundervisning har alltid både anpassningar och särskilt stöd. Hemarbetet läggs upp på ett sätt som vi anser stödjer en positiv utveckling och ett lärande som gör det möjligt för eleven att uppnå godkända kunskapsnivåer och måluppfyllelse. Upplägget på hemundervisningen är individuellt. Kravanpassning efter elevens förutsättningar är oerhört viktigt. Vi har alltid ett nära samarbete med elevens vårdnadshavare och kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar med eleven, vårdnadshavare, ämneslärare och skolans huvudman. Vårt mål är alltid att alla elever ska få undervisning med möjlig måluppfyllelse. Det är också ett mål att det ska finnas en kontakt med skolan, hur dåligt hen än mår eller hur sjuk hen än är. För att hitta rätt i detta arbete måste vi hela tiden kartlägga, utvärdera och kartlägga igen. Och ibland ser vi hemundervisning som en möjlig väg framåt.

Vem bestämmer om hemundervisning?

Vårdnadshavare kan aldrig kräva hemundervisning för sitt barn, utan det är ett beslut som huvudmannen tar (i vårt fall sker det alltid efter en noggrann kartläggning av elevens behov och förutsättningar). När ett beslut om möjlighet till hemundervisning är taget, så är detta ett erbjudande. Det är vårdnadshavare som bestämmer om de vill att vi ska komma hem och ha undervisning för deras barn i hemmet. För vårt team finns tydliga regler för hemundervisningens utformande, för att det ska kännas tryggt för alla inblandade. Vårdnadshavare kan alltid tacka nej till hemundervisning. Ett alternativ, eller som ett steg vidare i vägen tillbaka till undervisning i skolan, är att ordna undervisning för eleven på en annan plats än skolan. Ibland upplever eleven eller föräldern att det inte känns bra att ha undervisning hemma i sitt hem. Ibland ser vi det som något gynnsamt för elevens utveckling att gå hemifrån till en annan plats och ha undervisning där. I de flesta fall så sker särskild undervisning utanför skolan, i kombination med distansstudier, dvs. att eleven läser själv på egen hand. Skolans lärplattformar ger oss goda möjligheter till att ha välfungerande distansundervisning. Naturligtvis så kräver undervisning på distans att eleven kan ta eget ansvar och göra de självstudier som krävs. Även här gör vi individuella upplägg utefter de förutsättningar den enskilde eleven har.

Vill du läsa mer ;

Skolverket: Ansvar i skolfrågor – Hemundervisning

Barn gör rätt om de kan (CPS)

Litet barn i röd tröja som skriker för att bli uppmärksammad
Photo by Mohamed Abdelgaffar on Pexels.com

Situationen

Alla vuxna som arbetar i skolan hamnar då och då i situationer där det inte riktigt fungerar som man tänkt.
Alla lärare möter någon gång elever som stör eller förstör, både för sig själv och för andra. Det kan vara att en elev kommer in sent till lektionen, att en elev sitter och stör de andra eleverna i klassrummet genom att kommentera och vara högljudd. Det kan vara en elev som förstör saker/inredning eller en elev som skriker, bråkar och är otrevlig mot både barn och vuxna som finns runtomkring. Eller i värsta fall en elev som helt slutar att komma till lektionerna eller till skolan överhuvudtaget.
Frågan är vad vi ska göra då?

Vad gör vi?

När vi möter barn som skriker/slåss eller stör och/eller förstör för andra och/eller för sig själv i skolan så kan vi tänka på två olika sätt;

A7BCD13F-A31E-4E7A-A598-5377B817626F

Varför Gör Hen ?!

 

Eller;

 

F3B15ECB-4F9B-4917-85BB-608CBC027B07

 

Varför gör hen så?!

Vad fungerar?

Det vi bör göra är att tänka som exempel två, dvs vi ska fundera på vad som ligger bakom beteendet. Det betyder inte att man bara ska låta eleven fortsätta störa och/eller förstöra. Naturligtvis ska vi se till så att ingen blir skadad och försöka avbryta ett beteende där någon far illa. Men det gäller ju i alla lägen överallt och inte bara i skolan.
Men låt oss säga att vi undervisar i en klass där vi märker att ett barn (trots tillsägelser) hela tiden fortsätter störa och förstöra under lektionerna.
Att tjata, bestraffa och/eller hota med diverse saker (utvisning, ringa hem eller kvarsittning) fungerar inte särskilt bra i dessa lägen. Vad ska vi göra då? Jo, det mest effektiva sättet att komma tillrätta med detta är att sätta sig ner och fundera tillsammans med någon om det.
Som lärare ska du inte sitta ensam med din fundering, men första steget är att du som lärare/resurs/annan vuxen själv stannar upp och tänker;
”Nej, det här fungerar inte och jag behöver ta reda på varför det inte fungerar!”

Sedan tar du hjälp.
Varje skola har en elevhälsa som kan hjälpa till. Ta hjälp av dessa personer.
Säg det högt; ”Jag får inte detta att fungera och jag behöver hjälp att ta reda på varför.”

Lägg undan tankar på prestige och eventuell känsla av att ha misslyckats. Det har man inte! Tvärt om! De klokaste, mest engagerade och bästa pedagogerna arbetar hela tiden med att utveckla sig själva och med att hitta nya vägar att nå fram till barnen som utmanar. I skolan befinner vi oss hela tiden i olika processer i ett högt tempo och de allra flesta pedagoger har en hög ambitionsnivå. Det finns en vilja att hinna och orka med mycket mer än vad som rimligtvis får plats i den betalda arbetstiden.
Vi SKA hjälpas åt. För tillsammans är vi bättre än var och en för sig. Så för att lyckas med elever som utmanar SKA vi fundera tillsammans.  Vi ska fundera och klura.
– Varför fungerar det inte?

Samla information

Man måste samla information från alla håll. Från eleven själv, från föräldrar, från andra lärare och från alla andra som möter barnet. Man måste titta på hela bilder, från många håll och med många olika glasögon på. Att ringa in problemen och hitta svårigheter kan ibland gå fort och lätt, och ibland ta lång tid. Det är bra att använda olika mallar till sin hjälp, och ett måste att skriva ner allt man ser, hör och observerar.

Detta kallas att kartlägga.

Bra mallar är tex:

Ross Greenes: Lives in the Balance – The Paperwork

Skolkompassen

Planera med barnet

Steg två, efter kartläggningen, är att vi tillsammans med barnet försöker komma på förslag på hur man kan få det att fungera. Det viktiga här är att barnet/ungdomen är delaktig i processen och själv kommer med förslag. Att samarbeta för att hitta lösningar är inte samma sak som att kompromissa mellan två olika förslag. Det gäller att hitta ETT förslag till lösning som alla inblandade kan tänka sig att prova.
Det är ett måste att skriva ner det man ska prova och viktigt att bestämma när detta ska utvärderas.

Fungerade det bättre?

Glöm inte den viktiga utvärderingen, för det är bara då vi ser om det fungerade. Och då kan vi börja jobba med nästa problem.
Eller så ser vi att vi behöver backa och hitta en ny lösning.

Var envis

Ge inte upp, se det som en stor och viktig del av skolans uppgift; Att Lära för Livet. Då måste vi lära oss att hitta lösningar tillsammans och få svåra saker (som samarbete) att fungera (CPS, Colaborative Problem Solving).

Differentierad undervisning

Differentierad Undervisning  – Vad är det?

Alla upptänkliga diagnoser och olyckliga händelser i livet

Livet och skolarbetet

När man tittar på bilden ovan så är det lätt att tänka ”Hur i hela världen?”. Eller ”Men det här går ju inte!”. Men det är såhär det ser ut. I klassrummet, på lektionerna, i skolan. Här är ALLA barn välkomna och här ska ALLA barn kunna utvecklas och lära, med läroplanens mål och kunskapskrav i sikte.

Hur lyckas man med detta?

Första steget är att inse att det ser ut så här. I klassen finns elever med många olika kunskaper, förutsättningar och behov. De är OLIKA!

Andra steget är att gilla olika.
Du kan välja att gilla olika vissa dagar på året (du vet när vi går med udda strumpor) eller så kan du välja att gilla olika på riktigt.
Det är ju så att olika berikar och ger mer, därför att Olika ger fler tankar, fler idéer och flera lösningar på problem att välja på.

Alla är olika, så gör olika

I differentierat lärande så utgår du ifrån att alla är olika och därför är att göra olika det som är mest rättvist. Du kan inte välja ett enda sätt att locka eleverna i rummet till intresse, ett enda sätt att lära nytt och ett enda sätt att redovisa det eleverna har lärt sig.

Du måste ha flera olika sätt… samtidigt!

Redan när du som lärare/arbetsledare börjar fundera kring ett nytt arbetsområde så måste du ha med detta tänk; flera olika sätt samtidigt. Differentierad undervisning handlar mer om att få till en lektionsstruktur som stödjer lärandeprocessen. Dvs. HUR eleverna lär, och mindre om att planera vilket stoff som ska stoppas in under de olika lektionerna. Att skapa lektionsstrukturer med lärmiljöer som ger alla elever möjlighet att utvecklas och lära måste innebära att vi som leder arbetet utformar en struktur som gör arbetet tydligt för samtliga elever i klassrummet. Samtidigt ska vi utmana och kravanpassa utefter varje enskild elevs behov och förutsättningar.
I differentierad undervisning planerar och utformar läraren aktiviteterna/arbetet på ett sätt så att alla i klassen kan välja att ta olika vägar mot målet. Detta istället för att läraren skapar färdiga ”stödfiler” för de elever som inte kan ta den ”vanliga” vägen.
I differentierat lärande arbetar eleverna på olika sätt inom samma kunskapsområde. Arbetet bygger på gemenskap och delaktighet och ser olikheter som en tillgång. Utifrån gruppens behov skapar läraren variation i uppgiften gällande omfång, tempo, nivå, metod och intresse. Detta istället för att ge några elever i gruppen särskiljande uppgifter.

Att göra olika blir effektivare

Genom att redan från början utforma lärandet differentierat och skapa variation i arbetsuppgifterna inom ett kunskapsområde, så kan du som lärare lättare hinna med att ge både stöd och utmaningar till enskilda elever. Detta samtidigt som du arbetar relationsbyggande, gör eleverna delaktiga och bygger en gemenskap där olikheterna blir en tillgång för hela gruppen. Lärandet blir på detta sätt en process där alla kan delta.

Läs mer:
Lektionsdesign – en handbok, av Helena Wallberg

En bok med titeln Lektionsdesign, en handbok av Helena Wallberg
I denna bok ger författaren konkreta tips, idéer och aktiviteter för en lektionsdesign som möjliggör en undervisning som möter olikheter samtidigt som den främjar delaktighet. Helena Wallberg ger exempel på hur vi kan skapa en undervisning som möjliggör flera olika sätt att ta till sig innehållet. Flera sätt att träna färdigheterna och flera olika sätt visa sina kunskaper.
Boken ger också verktyg och reflektioner som kan användas i det kollegiala lärandet.

Du hittar även fler konkreta tips på differentierad undervisning på bloggen;

Specialpedagoger: Differentierad undervisning istället för individanpassningar 

Samverka och Nätverka

Griffeltavla med en glödlampa ovanpå och cirklar ritade runt lampan

En träff med andra

För oss är det viktigt att samarbeta med många olika parter, eftersom vi tror att vi alltid är bättre tillsammans än var och en för sig.
Veckan före höstlovet hade vi bjudit in andra team/personer som arbetar med elever med problematisk skolfrånvaro (”hemmasittare”). Det kom deltagare från Ystad, Svedala, Burlöv, Lomma och Malmö, och det kändes fantastisk att få möjlighet att träffa så många engagerade, kunniga människor som ville dela med sig av sina erfarenheter, kunskaper och tankar. Vi hann med att få en rundvisning på Prästamosseskolan av guider från åk6, fika (sockerfri såklart) i matsalen och samtala kring vårt arbete.
Det var härligt att höra att andra ”proffs” kan se vilka fantastiska möjligheter vi som arbetar på Prästamosseskolan har. Möjligheter att kunna skapa en skola som kan möta barn med många olika behov och förutsättningar. Prästamosseskolan har verkligen en fin fysisk skolmiljö med bra möjligheter att utforma goda lärmiljöer och det känns roligt att få visa upp.

Utbyte av erfarenheter

Det var intressant att få veta hur andra kommuner arbetar för att ge alla elever möjlighet till undervisning och vilka vägar/arbetsgångar som används för att hitta, kartlägga och fördela arbetsansvaret kring barn och ungdomar som inte klarar av att gå i skolan. Det var fler än vi i Skurup som arbetade i helt nystartade team med uppstart nu HT -2019.

Ystad var de som har arbetat längst med uppdrag ”Hemmasittare” och även om de nu nyss har utökat sitt team från två till fyra personer, så har de varit igång i ungefär sju år. I Ystad finns en stor central elevhälsa med mycket erfarenhet och kompetens. Detta ger goda möjligheter att arbeta effektivt på organisationsnivå, med rutiner kring screeningar, åtgärdstrappor och kommunövergripande fortbildningspaket.

I Svedala har skolan satsat pengar på många individanpassade insatser ”utanför boxen”. Och det var intressant att höra om hur man i grannkommunen ser både hundar, hästar och robotar som en möjlig insats för elever som inte klarar av att komma till skolbyggnaden och delta i undervisning där.

Bara nio veckor

Vi upplevde att vi i Skurup ändå har hunnit med mycket arbete på de nio veckor vi har haft elever med problematisk skolfrånvaro som vårt uppdrag, vilket var skönt att känna.
I resursteamet i Skurup har vi (Jenny och Anna) i nuläget aktiva insatser för flera elever. Vi både undervisar elever, gör kartläggningar med analyser och handleder kring anpassningar och stöd. Vi har hunnit med att slussa vidare ett par elever till undervisning av ämneslärare i skolans lokaler och där har vi nu ”bara” uppföljning. Vi har tagit fram en arbetsgång och föreslagna rutiner för både åtgärdande och förebyggande arbete både på individ, grupp och organisationsnivå. Vi har en tydlig dokumentation i kommunens dokumentationssystem där elevhälsa, skolledning och förvaltningsledning kan se våra insatser. Sedan har vi ju denna blogg där vi både kan ge insyn i vårt arbete och ge tips, råd och stöd kring saker som rör skola och utbildning. Så vi är verkligen igång med både aktiva insatser för enskilda elever och med att arbeta fram rutiner och arbetsgångar som ska kunna förebygga och stödja andra.

Likheter och olikheter

Det vi funderade kring efter våra samtal med de andra teamen var bland annat hur vi avgränsar vårt ansvar i själva uppdraget. Dvs. när är det elever som vi ska arbeta med och när är det någon annans ansvar? Vi upplevde att ”Elever med problematisk skolfrånvaro”/”Hemmasittare” definieras olika av de olika kommunerna, vilket gör att vi arbetar under helt olika förutsättningar redan när vi får våra arbetsuppdrag. Kommunerna har även olika vägar för att ringa in och fördela eleverna till teamen (dvs. att dela ut arbetsuppdragen). Gemensamt var att det inte är teamen själva som ska ”hitta” sina elever, utan det går på något sätt alltid genom lokala elevhälsan på skolan, rektor och sedan (i de flesta fall) via förvaltning/specialteam eller central elevhälsa.

Gemensamt var också engagemanget för uppdraget och självklarheten att tänka utanför lådor och boxar. Det känns verkligen hoppfullt med alla dessa människor som varje dag arbetar med att hitta möjliga vägar tillbaka till lärande och gemenskap för de barn /ungdomar som av olika anledningar hamnat utanför detta.

Nätverk

Vi hoppas att vår träff blev en start för ett större nätverk för oss som arbetar med elever med problematisk skolfrånvaro, så att vi tillsammans kan bli ännu bättre och kan göra mer för fler.
Arbetar du själv med dessa elever, eller känner någon som gör det, så hör gärna av dig till oss.

Föreläsning – Ulrika Aspeflo

C26DE449-9F25-40D7-B6AC-D74999CBB277

Tydlighet, Meningsfullhet och Begriplighet

Ulrika Aspeflo är en svensk logoped, specialpedagog, författare och föreläsare med en enorm kunskap och erfarenhet av barn (och vuxna) med NPF (ADHD, autism, AST och Tourettes) och Språkstörning. Resursteamet för elever med problematisk skolfrånvaro hade i förra veckan förmånen att få lyssna till en föreläsning av Ulrika (anordnad av Dyslexiförbundet). Vi fick återigen bekräftat våra tankar kring hur viktigt det är att vi tänker till kring alla delar av skolans Lärmiljö för att få en skola för alla. Att arbeta inkluderande betyder att vi alltid måste både utforma skoldagarna och möta och bemöta eleverna, på ett sätt så att det fungerar och känns bra för alla våra elever på skolan.
Tydlighet, Meningsfullhet och Begriplighet ska vara ledord när vi planerar undervisning och aktiviteter på skolan, inte bara för de allra flesta elever, utan för alla elever. Så självklart och ändå så svårt att få till ibland.

Att förstå och förmedla tankar

Vi som arbetar med elever som inte klarar av att gå till skolan, som kanske har ångest så fort de närmar sig skolbyggnaden eller som helt tappat gnistan, lusten och orken att ”ta tag i” skolan (och livet där ute). Vi kan ofta verkligen få kämpa och slå knut på oss för att göra aktiviteter meningsfulla för barnet/ungdomen. Vårt mål är alltid att hitta en väg tillbaka till gemenskap och lärande där barnet/ungdomen fortsätter att utvecklas mot att bli en självständig, aktiv del av samhället. Men ibland får vi kämpa hårt och leta länge för att hitta den där vägen. Kartläggning är en otroligt viktig del av vårt arbete och vi använder många olika sätt/material/metoder för att samla ihop så mycket information vi kan om barnet/ungdomen. Innan vi går in och börjar hjälpa så måste vi försöka förstå. Och det är därför som en noggrann kartläggning är så viktig.

Ulrika delar generöst med sig av erfarenheter, material och kloka tankar både under föreläsningen, i sina böcker och på sin hemsida. Vi i resursteamet använder oss mycket av olika material som Ulrika Aspeflo varit med att ta fram.
Vägen till rätt hjälp startar alltid med att vi försöker förstå och då är det så viktigt att underlätta kommunikationen så mycket vi kan. Att sätta ord på sina tankar är inte alltid så lätt, att ge tydliga instruktioner kan vara svårt när språk, erfarenheter och kunskaper hos sändare och mottagare är olika. Att minnas, att få koll snabbt, att beskriva begrepp och sammanhang är ibland svårare än vi tror. Att då få använda sig av bla. de mallar, bildstöd och begreppskartor som Ulrika Aspeflo tagit fram är guld värt.

Vi vill verkligen rekommendera alla som arbetar i skolan att ta del av Ulrika Aspeflos senaste bok, och att kika runt på hennes hemsida. Vi är helt säkra på att om fler lärare tar till sig Ulrika Aspeflos tankar, arbetssätt och material, kommer detta bidra till att fler barn känner att de förstår mer och bättre i skolan. Att de får lättare att kommunicera och att de blir mer delaktiga i undervisningens upplägg. Detta kommer öka både trivsel och måluppfyllelse för alla barn i skolan.

Ulrika Aspeflo – Utbildning Autism